Recension: Alice Cooper - School's Out - 1972



School’s Out – Innehåller väl det mest uttjatade titelspåret av alla? Jag har aldrig varit något jättefan av den här plattan även om jag alltid uppskattat just School’s Out och den är ju bara tvungen att ha med i skolavslutningssammanhang. Musikaliskt är det ett eller ett par steg ifrån den klassiska rocken, som framförallt Michael Bruce bidragit med under de förgående skivorna. Det är betydligt jazzigare och det låter till och med som om det vore blås på den lite från och till. Jag förmodar att det är keyboard egentligen, men det är ju tanken som räknas.

Nåja, förutom titelspåret hittar man flera andra riktigt bra låtar även om de inte håller någon direkt hitkvalitet. Trilogin: Luney Tune – Gutter Cats Vs The Jets – Street Fight är riktigt bra och skön att lyssna på men det låter inte som Alice Cooper och det är väl det man kan ha emot den här plattan. Det känns lite som en återgång till de första två plattorna experiment och Blue Turk, som kanske är min favoritlåt på plattan har i princip stulit hela sitt basgångsintro från Andra plattan Easy Actions låt Mr. & Misdemeanor. Hur jäkla bra som helst! Överlag vill jag nog dock hålla den här skivan som en parantes i Alice Coopers karriär och säkerligen mycket intressantare för de som vill göra en djupdykning i diskografin än de som vill upptäcka det som är representativt för Alice Cooper. – 5/10